Igelkott
Har nu sett en av veckans olika höjdpunkter, Sofias Änglar. det va länge länge sedan ja verkligen följde en serie. har alltid satt hästarna först o haft den synen att det är bara tv, m
en hästarna är verkligheten. Men detta är verkligen ett program som ja ser fram emot varje vecka. jag kan inte låta bli att bli berörd när ja får höra om familjens liv. ja menar dä, ja blir berörd. för ja önskar verkligen ingen människa ont. trotts att ja har en utsida som är utan dess like. har fler taggar än va en igelkott har änns en gång. men under taggarna, om man kommer förbi dom, är ja en väldigt varm person. sätter ALDRIG mej sj i första hand. o har ja mot förmodan gjort dä någon gång så är dom lätträknade. o efteråt får ja dåligt samvete för att man kanske är egoistisk. men det är inte alla som tar sig tid att komma innanför taggarna. värst ärdom som ser den här varma insidan och utnyttjar den. jag har alltid haft taggar, men taggarna har varit förre, men det fanns dom här som utnyttja den varma sida och då växer bara antalet taggar. man kan inte lita på andra människor. därför kan ja visa en rätt taggig sida utåt. för att man gått på så många nitar. tillslut måste man börja skydda sig sj lite.
därför blir ja så berörd när ja ser andra människor hjälpa andra som har det svårt. dä är starkt gjort.
Sofias Änglar, ett program värt att se.
Har varit hos curre nu på kvällen. min stackars häst. ja vet att han börjar bli en slyngel, o dä blev ju inte bättre efter att ha levt som en kung i en vecka. men han är inte dum. ja, han är lite klåen o han ska veta sin plats. att dä saknas lite päls här o där och lite lätta små sår. inga problem. det är deras sätt att uppfostra varandra. men när det blir svullnader ä det inge vidare. curre har ju nyss lyckats blivit frisk. suck. o som sagt, när han visar underkastelse och ändå tvingas blunda, ta elstötarna från staketet och "rädda sig", livet är tydligen inte änns rättvist i hästarna värld.
skulle som sagt ridit idag. men när han va svullen kunde det lika gärna va. jag har aldrig påstått att denna sport inte är tålamodsprovande :P
det konstiga med att åka till stallet en dag man är så stressad, arg eller ledsen. när man svänger in bilen på stallplanen, kliver ur bilen o stänger dörren lämnar mna dä jobbiga i bilen. ja blir så lugn. jag gör allt i den takt ja känner för (om det inte är något speciellt ja måste skynda mej till). ja känner inte av besvikelsen i kroppen eller tyngden i bröstet. allt sånt finns inte då man är i stallet. det är bara stallet och hästana som finns i mitt huve då. visst, stunder har ju funnit då problemen har varir så stora så dom inte fått plats i bilen, men att då få prata om dom, dela dom med någon, curre, fällt en tår har gjort att dä har känts lättare för stunden, den tiden man är där.
alla har vi olika saker som får oss att känna oss lite bättre eller bara glömma saker för stunden. tyvärr vet inte alla vad det kan vara för just dom. ja vet va som är bra för mej :)
imorgon kommer anna. ska bli kul. samtidigt som det är lite jobbigt då man bli påmind om sitt förflutna då anna är en del av dä och fortfarande lever i dä idag.
hahaha fick veta något lite halvroligt idag. ja, va ska man säga :P
fick höra en sån underbar kommentar här om dan. den fick mej att bli lite sentemental :P jag och en vän satt och pratade här vid datorn. ja satt o berättade vad jag hade för syn och hur ja tycker att saker ska vara och hur man ska vara mot varndra. när ja va klar fick ja till svar: -Sofia, lova att aldrig ändra den du är!
kan man få en mer underbar kommentar? tror inte dä.
känns som att det här med bloggande börjar bli en del av min kväll/dagar numera. jag har ju inte en aning om hur många som läser. men har förstått att det är nå mer än 2 i alla fall. men anl till att ja skriver ä ju för min skull. känns rätt bra o skriva av sig. sen att den är allmän kanske är fel, ja vet inte.
förut hade ja ju bloggen till för att erik skulle ha något o läsa på dagarna när han jobbade. nu är det ju inte så längre...
Love S
en hästarna är verkligheten. Men detta är verkligen ett program som ja ser fram emot varje vecka. jag kan inte låta bli att bli berörd när ja får höra om familjens liv. ja menar dä, ja blir berörd. för ja önskar verkligen ingen människa ont. trotts att ja har en utsida som är utan dess like. har fler taggar än va en igelkott har änns en gång. men under taggarna, om man kommer förbi dom, är ja en väldigt varm person. sätter ALDRIG mej sj i första hand. o har ja mot förmodan gjort dä någon gång så är dom lätträknade. o efteråt får ja dåligt samvete för att man kanske är egoistisk. men det är inte alla som tar sig tid att komma innanför taggarna. värst ärdom som ser den här varma insidan och utnyttjar den. jag har alltid haft taggar, men taggarna har varit förre, men det fanns dom här som utnyttja den varma sida och då växer bara antalet taggar. man kan inte lita på andra människor. därför kan ja visa en rätt taggig sida utåt. för att man gått på så många nitar. tillslut måste man börja skydda sig sj lite.därför blir ja så berörd när ja ser andra människor hjälpa andra som har det svårt. dä är starkt gjort.
Sofias Änglar, ett program värt att se.
Har varit hos curre nu på kvällen. min stackars häst. ja vet att han börjar bli en slyngel, o dä blev ju inte bättre efter att ha levt som en kung i en vecka. men han är inte dum. ja, han är lite klåen o han ska veta sin plats. att dä saknas lite päls här o där och lite lätta små sår. inga problem. det är deras sätt att uppfostra varandra. men när det blir svullnader ä det inge vidare. curre har ju nyss lyckats blivit frisk. suck. o som sagt, när han visar underkastelse och ändå tvingas blunda, ta elstötarna från staketet och "rädda sig", livet är tydligen inte änns rättvist i hästarna värld.
skulle som sagt ridit idag. men när han va svullen kunde det lika gärna va. jag har aldrig påstått att denna sport inte är tålamodsprovande :P
det konstiga med att åka till stallet en dag man är så stressad, arg eller ledsen. när man svänger in bilen på stallplanen, kliver ur bilen o stänger dörren lämnar mna dä jobbiga i bilen. ja blir så lugn. jag gör allt i den takt ja känner för (om det inte är något speciellt ja måste skynda mej till). ja känner inte av besvikelsen i kroppen eller tyngden i bröstet. allt sånt finns inte då man är i stallet. det är bara stallet och hästana som finns i mitt huve då. visst, stunder har ju funnit då problemen har varir så stora så dom inte fått plats i bilen, men att då få prata om dom, dela dom med någon, curre, fällt en tår har gjort att dä har känts lättare för stunden, den tiden man är där.
alla har vi olika saker som får oss att känna oss lite bättre eller bara glömma saker för stunden. tyvärr vet inte alla vad det kan vara för just dom. ja vet va som är bra för mej :)
imorgon kommer anna. ska bli kul. samtidigt som det är lite jobbigt då man bli påmind om sitt förflutna då anna är en del av dä och fortfarande lever i dä idag.
hahaha fick veta något lite halvroligt idag. ja, va ska man säga :P
fick höra en sån underbar kommentar här om dan. den fick mej att bli lite sentemental :P jag och en vän satt och pratade här vid datorn. ja satt o berättade vad jag hade för syn och hur ja tycker att saker ska vara och hur man ska vara mot varndra. när ja va klar fick ja till svar: -Sofia, lova att aldrig ändra den du är!
kan man få en mer underbar kommentar? tror inte dä.
känns som att det här med bloggande börjar bli en del av min kväll/dagar numera. jag har ju inte en aning om hur många som läser. men har förstått att det är nå mer än 2 i alla fall. men anl till att ja skriver ä ju för min skull. känns rätt bra o skriva av sig. sen att den är allmän kanske är fel, ja vet inte.
förut hade ja ju bloggen till för att erik skulle ha något o läsa på dagarna när han jobbade. nu är det ju inte så längre...
Love S
Kommentarer
Trackback
