Tankar...
o ja mår inge vidare. hela kroppen är så tung, ögonen svullna. äta, va dä? mat är annars viktigt för mej men ja är inte hungrig, inte änns sugen. ja kan inte änns knappt tvinga i mej lite mat.
har varit ute på en promenad ner till stan med raffe. solen skiner och värmer. men inte känns dä bättre trotts dä.
ja försöker leva ett bättre liv. men dagar som dessa så hade ja behövt mina vänner. synd bara att dom inte svarar. dä ä faktiskt lite tungt att bära detta sj. att ha dä instängt. ja gjorde allt ja kunde igår, ja städa, tvätta, måla, försökte kolla på film, ja tog en dusch men inte änns dä hjälpte, mina läppar smakade fortfarande salt.
värst av allt är nog att inte veta hur morgondagen ser ut. va känner ja då och va känner du.
då tog mej lång tid att komma över kossa. hur lång tid ska detta ta? om dä inte finns något kanske. o när får ja veta dä då, så ja slipper gå o må såhär. borde ja änns hoppas, du ser ju ut o klara dej fint.
ikväll är det wallander igen. jävla minnen. va ska man göra för att radera minnen. dom är så plågsamma. va har ja gjort som är så fel att ja är tvungen att genomgå ett sådant här lidande igen? är ja verkligen en sån elak människa?
fan ta dej livet.
S
Lilla trollsan! Du är en stark människa, du tog dig kraften att bryta med Erik, du tog kraften att flytta. Du har ett djupt sår som kommer bli ett ärr så småning om, ärr försvinner aldrig - de kommer komma dagar då man faller pladask, tankarna kommer tillbaka, minnena kommer tillbaka, man drömmer och kanske längtar tillbaka till då när allt va så fint och bra, man undrar hur de kunde vart om man inte hade tagit steget och brutit, kanske de hade blivit bra igen(?), tårarna kommer och de måste dom få göra. De är kroppen sätt att hantera allt, de går inte att ha allt inom sig, man måste få falla ner å gråta av sig för att sedan kunna resa sig och inse hur stark man egentligen är, att få inse att JAG KLARA DE, jag gjorde de helt själv, JAG ÄR STARK. Och med tiden kommer du inse mer och mer att de här va rätt väg att gå, även om de inte kanske känns så när man trillat ner å tårarna faller. De va inte så länge sen allt de här hände och du har bara kört på som en ångvält, klart allt kommer ikapp en till slut. Gråt så mycke du vill tills du känner att allt är ute för den här gången, sen kollar du dig i spegel och säger FY FAN VA JAG ÄR STARK! JAG KLARADE DE HÄR HELT SJÄLV, ALLT KOMMER BLI BRA OM JAG BARA GER DE TID. Du är världens bästa troll och behöver du prata eller bara tänka på nått annat så hör av dig. Du klarar de här tjejen!
Vet inte vart jag ska börja eller vad jag ska säga? Det gör ont i mig att läsa detta - vilket inte ens är en bråkdel av den smärta du genomlider. Jag tänkte mest visa att jag tänker på dig. Oså tänkte jag försöka mig på ett ynka försök till uppmuntran: När det är som värst kan det bara bli bättre. När man slagit i botten och tittar upp så ser man ett ljus, sträva efter det.
Jag skulle vilja ge dig en kram nu, en ärlig kram som säger mer än alla dessa ord! I stället sitter jag här, 35 mil bort, och försöker mig på någon form av mentala styrkekramar!
Glöm inte bort att du är värd så mycket mer!
Vet inte vart jag ska börja eller vad jag ska säga? Det gör ont i mig att läsa detta - vilket inte ens är en bråkdel av den smärta du genomlider. Jag tänkte mest visa att jag tänker på dig. Oså tänkte jag försöka mig på ett ynka försök till uppmuntran: När det är som värst kan det bara bli bättre. När man slagit i botten och tittar upp så ser man ett ljus, sträva efter det.
Jag skulle vilja ge dig en kram nu, en ärlig kram som säger mer än alla dessa ord! I stället sitter jag här, 35 mil bort, och försöker mig på någon form av mentala styrkekramar!
Glöm inte bort att du är värd så mycket mer!
